Är det någon artist, som de flesta väntat på att han skall komma över till våra kust linjer så är det Ice Cube. Så nu när han äntligen var inplanerad för ett uppträdande (som dessutom verkade bli av!), började man sakta plocka fram alla frågor som bara legat och väntat. Skivspelaren gick varm med hans soloprojekt och hans tidigare grupper som Stereo Crew, CIA samt självklart NWA. Men när man sedan tog kontakt med skivbolaget så visade det sig att Ice Cube tydligen tycke sig var för mer än svenska journalister, då han endast gav en (1) intervju (Till Mats Nieleskär).

Men jag skulle kunna få prata med Da Lench Mob och Kam, alltid något tänkte jag försynt och började lägga om mina frågor. Men när gruppen steg in i hotellets lunchrum, insåg jag ganska snabbt att mitt läge knappast var det bästa! För det var väldigt tydligt att Da Lench Mob såg på Europa som ett u-land i hip hop sammanhang, samt att de hade otroligt förutfattade meningar om vita och framför allt journalister! Kort sagt; en Europé vet inget om hip hop historia, en "vit" har ingen aning om hip hop musik och en journalist kan inget om hip hop kultur... Detta skulle bli intressant! Jag smålog nästan lite när vi artigt väntade på att alla skulle göra sig i ordning och sätta sig till rätta, då J.Dee säger "Fan, säg era frågor någon gång... Vi har ändå redan hört alla förut!" och T-Bone som redan satt ner, la till några ord om att vi var tysta för att vi var rädda för dom... Ha!

Kanske har jag mig själv att skylla för deras fientlighet, för första frågan som jag ville få lite klarhet i var den om att de vita blir beskrivna som djävlar. Gällde detta bara de vita Amerikanerna, som dock får stå till ansvar för förslavandet av dem då och nu, eller är vi européer inkluderade i denna syn? J.Dee lutade sig genast fram och spände ögonen i mig (en "vit" europé) och fnös "Det var här allt började! Europa är deras hem! Dom skickade bara över några till Amerika för att ta vad som fanns där!". Nog klargjorde han vad han ansåg om mig...!

Trots att situationen nu var ganska spänd så beslutade jag mig för att fortsätta gräva i den snäva människouppfattningen som omgav mig. Så, hur kände de över att vita alltmer börjar hålla på med, om man nu kan färgsätta den, "svart" musik? T-Bone tog till orda, "Jag har faktiskt inga problem med det så länge de vet vart ifrån den kommer". Men det slutade inte där, för J.Dee hade eldat upp sig och började redan märka ord, utan att lyssna på vad jag sagt "ALL MUSIK DU HÖR, ÄR SVART!". Suck, nu visste jag åtminstone var J.Dee stod och att han fullständigt struntade i att reda ut mina frågor eller att försöka få mig att förstå. Nu när jag nått insikten om att någon givande politisk, filosofisk eller social intervju var utesluten, sjönk jag ner i de mer traditionella frågorna om musik...

Jazztrenden som råder inom hip hopen är tack och lov något som man slipper när det gäller Lench Mob, men vad är deras åsikt om den? Förvånad lyssnar jag på svaret. "Allting måste gå tillbaka till sitt ursprung", så långt hängde jag med, men när J.Dee fortsatte blev jag konfunderad! "När vi började göra takter så gjorde vi dom för hand, sedan när allt fler började med det var det dax att gå vidare till nästa stil. Vi började då sampla James Brown och Parliament, för att sedan glida in på soul delen med Curtis Mayfield och Temptation. Nu är det jazzbaggen som gäller, nästa sak kan vara att vi använder oss av Rock-N-Roll grunder!". Öh, det trodde jag att Run DMC och Beastie Boys gjorde i början av 80-talet?

Nåja... Nu när vi ändå kommit in på utvecklingen så kanske det var dax att ta upp fenomenet "livemusiker". Några menar att DET är riktig old school, då det var så som Sugarhill Gang gjort sin klassiker Rappers Delight. Men när jag tidigare pratat med Afrika Bambaataa och några andra som varit med länge, så har de sagt att Sugarhill inte var "riktiga" och att Sylvia Robinson bara plockat in de första bästa killarna som kunde rappa. Ett stöd för det påståendet är ju att Kurtis Blow´s The Break slog som den gjorde bland de blivande hip hoparna och klubbarna, då den handlade om de funkiga små delarna på redan gjorda skivor. Rappers Delight´s storhet ligger dessutom inte i musiken utan i texten!

Kanske skulle dessa hårda gatumän, ge mig ytterligare klarhet, så jag förde frågeställningen vidare till T-Bone. Men han tog Sylvia Robinsons sida och menade att hon bara gjorde vad hon var tvungen att göra, fast han reserverade sig med orden "She fucked them up!". J.Dee fortsatte att attackera mig. "Det är DIN definition av hip hop! Man kan ta med sig en samplad loop in i studion och låta en musiker spela den live, se bara på DJ Quik och Dr Dre!". Precis, tänkte jag utan att vilja trassla in mig i ett argument om vad som är bra respektive dåligt eller var skillnaden mellan Clive Stubberfield och en studio-musiker ligger, då ett hederligt resonemang verkar vara totalt uteslutet med denna man, men det höll jag bara tyst för mig själv.

T-Bone kommer in och försöker att medla med några ord om att man i början inte hade råd med riktiga instrument, så skivspelaren fick bli till ett instrument och han lägger till "Hip hop är en konstform, inte bara skivspelare, utan en hel kultur!", sedan kommer de till saken; "Orsaken till att vi använder traditionella instrument, är att vi inte vill betala så mycket för rättigheterna till en loop!". När jag då ställer mig frågande till varför "alla" jämt använder samma loop material som Funky Drummer, Funky Worm och Atomic Dog, fräser bara J.Dee att det även var Impact The President för ett tag! Suck... T-Bone tar återigen rollen som medlaren och försöker sig på att förklara "Man vill inte använda samma loopar som alla andra, utan istället försöka skapa något nytt. Hacka upp "Funky Drummer" och arrangera om den... Vara kreativ! Det är då som man börjar sälja skivor.". Aha! Nu förstår jag, det är DET som det handlar om...!

Mina misstankar om dessa gossars ytliga hip hop kulturella aspekter fick ett allt starkare fäste, då de aspekterna snabbt tunnades ut. För här verkade det bara handla om att tjäna pengar och bli kända. Jag beslutade mig för att göra ett slutgiltigt stick prov. Finns det en ingrediens i vår kultur som snabbt döms ut av "icke troende", så är det konstformen grafitti! När jag nu påpekar det faktumet att allt fler börjar glömma bort just denna del, försöker de att pracka på mig ett argument om att de som gjorde målningarna då, nu hade slips-jobb och vuxit i från det! "Att det måste ingå i hip hopen, är samma sak som att säga att du måste vara dum hela ditt liv! Du måste kunna lära dig, du måste gå vidare..." hävdade T-Bone. När jag påpekar att det trots allt fortfarande finns, svarar J.Dee med att det hade spelat en viktig roll och att du inte kan sudda ut historien, men menade att det var just det, historia. Här kände jag för att sätta punkt för allt och avsluta intervjun, då den ändå inte skulle handla om hip hop utan om tre tuffa killars lyckliga möte med Ice Cube.

Visst förstår även jag att inte alla artister vill prata om några djupare problem än sin musik, men då skall man å andra sidan inte gå ut med sådana provokativa och samhällskritiska budskap som de tilltrots gör!. Så jag stålsätter mig själv och fortsätter häpet att lyssna på när J.Dee har en utläggning om Amerikas (o)rättssystem, "Du kanske åker in för något i två dagar, men i själva verket vet du inte hur länge du kommer att stanna! För sedan när du kanske sitter i telefon där inne och pratar med din tjej, så kan en "vit" snubbe komma fram och säga att du har pratat för länge och nu vill han använda den. I och med att du sitter inne så har du ju inget annat att göra och blir du förbannad om någon vill jäkta dig iväg till ingenting... Så då sticker du ner honom, skär honom, försöker bryta hans nacke, döda honom! Plötsligt så åker du dit för mordförsök och hamnar på kåken. Där gäller det bara att överleva och då kanske du blir tvingad att döda någon... Strafftiden bara ökar och till slut försvinner du in i systemet!". Han sammanfattar sin gatulogik med att "de" kan göra vad de vill med dig och de kan se till att någon attackerar dig, så att du MÅSTE försvara dig! Tänk, i hela mitt liv har jag haft den naiva synen att man inte försvarar sig genom att försöka döda någon som varit elek mot en! De är dock inte riktigt så trångsynta, för han säger även att lösningen ligger i att skola dig själv, sköta ditt eget samt att även skaffa dig ditt eget!

Då Spike Lee´s filmatisering av Malcom X´s liv precis hade haft premiär här i Sverige, passade jag på att fråga om varför alla hyllar dessa döda ledare när det finns levande människor som arbetar vidare i samma spår, men nu endast hamnar i de dödas skugga, och varför inte fler gör som Digital Underground påkallade i Heartbeats Props - stöder och hyllar dem som kan göra något idag! Till omväxling så får jag bifall från dem båda, för visst skall du det. Men, mannen som dom hänvisar unisont till är Minister Louis Farrakahn, ledaren för radikala Nation Of Islam. J.Dee försöker påvisa att allt som Farrakahn säger är sant, då den smutskastningen av honom som finns bara säger att han är en rasist och hatlärare. "De har aldrig kallat honom för lögnare, vilket automatiskt klargör att allt han säger är sant" avslutar J.Dee.

En fråga som jag jämt brukar ställa är den angående användandet av frasen "Nigger" inom hip hop, och jag brukar då dra paralleller med Last Poets Die Nigga! från 1969 och undrar om det finns någon djupare betydelse till att så många använder det tilltrots idag. Känner de till exempel att vi inte kommit längre från slav/mästare inställningen som fortfarande fanns kvar i slutet av 60-talet?

J.Dee fnyser och fräser till "Det är DIN jävla syn! Vi har aldrig(?) kallat varandra för niggers, jag fattar inte varifrån du fått det?" han sansar sig lite sen och fortsätter med att säga att Nigger mentaliteten måste dö, för att de svarta äntligen skall kunna ta över och påpekar mycket tydligt att det inte var dom som tog sig det namnet, utan att det var de vita som gav dom det. När jag försynt påpekar att Dr Dre och till och med Ice Cube ("The Nigga You Love To Hate") använder det uttrycket, snäser han irriterat att det får stå för dom. Hm...

Intervjun börjar nu gå mot sitt slut, så jag beslutar mig för att kasta oss in i en diskussion om vinyl kontra CD´s. Själv tycker jag att det är otroligt att folk verkligen tror på att det säljs fler CD skivor än vinyl! I själva verket är det ju så att vinyl skivor inte tillverkas, eller så görs de i en väldigt begränsad upplaga som släpps lååångt efter CD realisen! En självklar slutsats blir att om du vill hänga med MÅSTE du köpa CD, det är alltså inget eget val eller för att CD´s verkligen är bättre... Nåja, jag låter frågan gå vidare till Da Lench Mob och undrar vad dom tycker om att vinylen blir alltmer sällsynt, då den ändå är en väldigt vital del av hip hopen? J.Dee mer eller mindre ryter genast till "VARFÖR DÅ!?!"!

Mycket chockad och förvånad börjar jag nervöst nämna något om dess ursprung och att det är en DJ´s instrument, men han avbryter mig och fortsätter ännu mer aggressivt "Varför är VÅLD en vital del av hip hop?". Aha! Där var förklaringen. Han hade missuppfattat mig och hört fel på "Vinyl" och "Violence", så jag förklarar mycket lättad för honom vad jag menade. Istället för att inse att det bara varit ett missuppfattande från hans sida, så fortsätter han med att "Jag VET vad du sa! Ni försöker bara förvränga saker!". Oops!

Räddaren i nöden blir som så många gånger tidigare T-Bone, som förklarar för J.Dee att det var han som hade hört fel och förklarar för mig deras syn på det hela. "Teknologi! Du måste kunna utvecklas och följa med tiden. Först så var det rullbandspelaren, sedan kom kassetten och skivorna, nu är det CD som gäller!", sedan säger han även att De flesta har CD´s i sina bilar! Oj, jag visste inte att det var så bra ställt i staterna! Glömmer vi inte bort rötterna i gatukulturen och allt om de svagas röst i samhället, har alla de råd att investera i CD-Spelare? Alla vackra ord om konstarten Hip Hop och en DJ´s musik instrument, var det bara något som tillhörde det förflutna? Här känner jag att jag eldar upp mig själv inombords, då resonemanget som jag just hör är precis lika korkat som att säga att en konstnär som arbetar med en pensel, är efter sin tid då han inte istället jobbar med en dator för att göra sina bilder!!!!

Men i och med att J.Dee & T-Bone alldeles strax skall ge sig av till Fryshuset så ger jag upp och säger ingenting. De får gärna tro att jag bara är en "vit" korkad journalist från Sverige...

Publicerad:
Underground Production, Mars 1994
Gjord av:
Andreas "Broadcaster D" Melin

<:: Tillbaka!