Efter 4 timmars väntan på Astons hotell vid Mariatorget på söder är det äntligen dags. True School Academics tours första stopp är i Sverige och jag har tillsammans med min vapendragare Stailz fått prata med tourmanagern om en eventuell intervju med J-Live. Det har varit två timmars mic-check och 8 lådor med sponsor-käder från Karl Kani har närmast bärsärkargångs liknande rensats av alla turnens artister. 5 minuter till, sen så är vi lovade att J ska följa oss upp i foajen för att köra igång. Insläppet börjar om några minuter och jag känner mig lite stressad, men kör i alla fall igång.

Jag börjar med att fråga vad J har för relation till hip hop på nätet. Vad tycker han om chattar, forum, e-zines, mp3or och liknande. Han börjar med att säga att han för tillfället inte använder nätet så mycket eftersom han själv för tillfället inte har någon uppkoppling, men han är på väg att fixa det och kommer då antagligen spendera i alla fall en del tid uppkopplad. Annars så ser han internet mest som något possitivt. Det finns otroligt många talangfulla emcees och producenter som genom internet fått en chans att höras och synas som aldrig annars hade haft en chans i den hårda skiv-branschen. Naturligtvis är han medveten om de negativa sidorna också och kommenterar att det ju händer att låtar sprids snabbt över nätet innan de släpps om de kommer i fel händer, men att det gäller att vara smart så behöver det inte ske.

Det har tagit J-live ett bra tag att få ut sitt första riktiga album och han berättar att det beror på, som i nästan alla fall som dessa, trubbel med skivbolaget. Nu är i alla fall både "The best part" och nya fullängdaren "All of the above" ute och jag undrar om han inte känner press på sig efter alla de otroligt positiva reaktioner som media och hip hoppare runt i världen haft på "The best part". Kommer han kunna stå upp och igen visa sig vara en av världens bästa emcees igen, eller kommer pressen göra att framtida produktioner blir krystade. Självsäkert svarar J att han redan innan "The best part" släpptes visste att den skulle få bra recensioner och att han inte känner någon press alls. Han vet vad han är kapabel att åstakomma och mer än det behöver han inte veta för att lyckas igen. jag fortsätter att fråga honom om hur han tror att hip hoppen kommer se ut om tio år och vart i livet han själv tror sig komma befinnas. J hoppas och tror att han fortfarande kommer droppa bra album och göra exakt det han vill utan för mycket människor som lägger sig i. Han tycker det är svårt att se hur hip hoppen kommer se ut om tio år eftersom den ändras så otroligt mycket hela tiden. Den kan nästan hamna var som helst och det är inte mycket han vill spekulera i.

J-live jobbar som lärare för barn i 12 och 13 års åldern när han inte rappar. De vet själva inte om att deras nalle-björns liknande och alltid glade lärare är rappare för det berättar han, vore inte bra för min undervisning. "Please Mr J can't you freestyle - kick some rhymes for us" Han skrattar och säger att det skulle bli kaos och inget skulle bli gjort. I hans rappande har lärar yrket påverkat honom. Han har förstått att för att få fram ett budskap så måste man vara tydlig. Man kan linda in det man vill ha fram i metaforer eller poetiska texter, men det leder bara till att det är svårare att ta till sig. J vill få fram ett budskap och gör det utan krångel och trassel. Ett rakt budskap som uppfattas av alla som lyssnar på hans texter.

Vi får efter detta reda på att J inte känner någon annan i turné sällskapet förutom sin dj och manager. True School Academics Tour är bara en ihopsatt turné med ett par artister som kan tänkas vilja ses av ungefär liknande publik och det stämemr antagligen. Han tycker att alla de andra i sällskapet verkar justa, men det återstår att se om det kommer att fungera tillsammans alla 20 spelningar under Europa turnén. Både jag och Stailz har redan hört dem små käfta lite om vilken resaurang som skulle besökas tidigare under kvällen, men vi hoppas att allt ska flyta på fint.

Vi undrar vad J föredrar, en kväll i studion eller som denna kväll, på scen. En svår fråga tycker han och menar på att båda delarna är lika roliga och att det är svårt att välja. Han tänker ett bra tag och säger sen att om han var tvingad att välja en av de två och sen aldrig igen få ägna sig åt det andra så skulle han välja att stå på scen. Skrattande så säger han sen att, står man på scen live då kan man ju ändå spela in sitt uppträdande och släppa det på platta. Ett otroligt genomtänkt svar gör att man mer och mer förstår hur mycket hip hop betyder för denna man.

Insläppet börjar och vi får förflytta oss från kassan och garderoben vi suttit vid tills nu för att fortsätta intervjun lite längre bort. Det börjar titta in fler och fler folk innan vi igen hinner sätta oss ner igen för att få ett svar på om denna relativt okända, men ändå geniförklarade rappare har någon stor musikrelaterad dröm. Han berättar att han ser fram emot att kunna titta tillbaka på sin karriär och ha ett riktigt skönt gäng plattor i bagaget. Typ som Bob Marley eller Marvin Gaye.

När vi ändå är inne på klassiska artister klämmer jag in min ständiga nyfikenhet om vad andra har för top 5 när det gäller klassiska hip hop album. Oj oj oj! Detta är en svår fråga utbrister J. Han menar att det finns massor av självklara album, men att han vill överraska och verkligen tänka igenom sitt svar. Som första platta säger han i alla fall KMD - "Mr Hood". Som nummer två, Black Sheep - "a wolf in sheap clothing". Nummer tre, efter ännu ett tags tänkande blir Diamond Ds, "stunts blunts n' hip hop" nummer tre. De två sista plattorna blir "The Predetor" med Ice Cube och "Criminal Minded" med Boogie Down Productions. Efter att ha frågat efter de klassiska albumen går vi raskt över till frågan om vem J-Live som en av världens just nu bästa rappare själv tycker är bäst för tillfället. Förutom sig själv så tycker han just nu, grundat på att det är den rapparen han mest lyssnar på och helst lyssnar på, att Breezley Bruin från Juggaknots toppar listan.

Det var på junior High school som J-Live för första gången kom i kontakt med hip hop. Han tjackade De La Soul plattorna, Run Dmc albums och tittade på Yo MTV raps. Det fortsatte med att han började spela in egna paus-knapps-mixtapes och körde ciphers med polarna, men det dröjjde inte länge förän hip hop betydde allt. Han jämför och berättar om det hela som "First when I was like ten, eleven I was like hip hop! n' then when I turned like twelve, thirteen i went to like HIP HOP!!! kinda like the way Michael Jordan went from five something to six something" I början så dj:ade J mer än han rappade och han kände själv att han ville ägna mer tid åt rappandet och hans skrivande utvecklades från att bara skriva verser till att skriva hela låtar.

Det är nu en hel del folk inne på Aston och vi bestämmer oss för att ställa en sista fråga där vi undrar hur processen ser ut när J-Live från noll skapar en helt ny låt. Omöjligt att säga svarar han direkt. Det ser olika ut från gång till gång. Ibland kommer beaten först och man skriver till den. Ibland skriver man en text och väntar på den rätta beaten. Ibland har man ett topic och hittar en beat som passar som man sen skriver till eller helt tvärt om. Ibland kan det ta två år att få till en sång och ibland går det på en eftermiddag. Det beror på bilket humör man är på och om alla delar passar och faller på plats direkt eller om man måste vänta på rätt tillfälle. Vi tackar för intervjun och önskar J lycka till både i kväll på scen och i resten av sin karriär och beger oss iväg mot Apathys hotell rum för att tourmanagern som verkar känna lite ångest över att han låtit oss vänta så länge även undrar om vi vill intervjua Apathy. Det vill vi givetvis!

Gjord av:
Thomas "Bucc" Gunnarsson

<:: Tillbaka!