Hip hopen förändrades radikalt 1987. Det var det året som Public Enemy attackerade oss med sin aggressivitet och politiska medvetenhet via sin första bit vinyl Public Enemy No.1 (Def Jam/44 06719). Men det var också året som de tre jungel bröderna Nathaniel "Afrika Baby Bam" Hall, Michael "Mike G" Small, Samuel "Sammy B" Burwell, förde in en kulturell medvetenhet samtidigt som de gjorde det på ett otroligt avspänt, avslappnat och humor-fyllt sätt. Därmed fick vi också en av hip hopens absolut största klassiker Jimbrowski (Idler/WAR 014).

Trots att det var Jungle Brothers som var först på scenen med denna mentalitet, så blev det De La Soul som först året efter släppte sin Jenifa (Tommy Boy/TB 917) som fick all kredit och beröm...! Därefter plockade Jungle Brothers fram A Tribe Called Quest som debuterade på vinyl genom att medverka på Black Is Black från Straight Out The Jungle (Warlock/WAR 2704) LPn, men när de släppte sin egna tolva 1989, Description Of A Fool (Jive/1241-1-JD) blev DE helt plötsligt hyllade som innovatörer...!

Men trots allt detta, så verkar de flesta ändå veta någonstans i bakhuvudet att det var just denna timida jungel trio som var de riktiga pionjärerna samt skaparna av den attitydsfria och mänskliga rappen som vågade ta nya vägar. Men återigen så måste man beklaga sig då de flesta bara kommer ihåg trion för att de sammanflätade Todd Terry´s houseklassiker med hip hop på I´ll House You (Gee Street/GEE 12003) och därigenom mer eller mindre startade hip house vågen.

Efter den uppföljande LP:n från 89 så blev det tyst och vi mötte dem bara sporadiskt på Livin´ Large soundtracket (Def Jam/C 48501) och i ett kort inhopp på Material LPn med Playin´ With Fire (Axiom/422 866 499 1)) samt på duetten med Afrika Bambaataa Return To The Planet Rock (York/YRC 786 64), slutligen medverkade de även på anti-apartheid projektet Ndodemnyama och "all-star" 12an Free South Afrika (Warlock/WAR 067) som kom 1990. Dessutom lånade Baby Bam ut sin produktion expertis till bland andra Neneh Cherry och Caroon Wheeler samt att han medverkade och proddade delar av Stereo MCs andra LP Supernatural (4th & Broadway/BRLP 556). Men när solen stod som högst på sommar-himlen så dök den upp... Det första livstecknet från Jungle Brothers på över fyra år, 40 Below Trooper (WEA/9 40764 0)!

När jag mötte upp gruppen på Z-TV för att åka iväg på lunch och soundcheck, möttes jag av det något tragiska beskedet att Baby Bam hade varit tvungen att återvända till staterna då en moster dött, men resten av bandet var dock här och skulle genomföra showen med orden "The tickets was payed, the plane was here and the JB´s are always comin´ thru!" för att citera Mike G. Så efter någon kebab och en soundcheck senare, sjunker jag ner i en soffa på Melody tillsammans med Mike G och börjar min intervju.

Det är nu hela fyra år sedan er förra egna skiva, vad har hänt och varför tog det så lång tid?

Vi hade en liten dispyt med vår manager, vi tog hand om våra familjer... Det var mycket som började hända i våra egna liv som vi först var tvungna att ta hand om, så vi var tvungna att ta vår tid.

Jag hörde också något om att ni hade problem med ert skivbolag?

Jo, vi hade lite strul med dem, fast det var inte det egentliga skälet utan det berodde mest på oss. Det som hände var att när vi väl hade gjort alla låtarna och presenterade dem för bolaget, så var de tvungna att försöka lista ut och förstå vart vi var på väg... Vi låg inte på samma nivå eller våglängd.

När många pratar om er, så hänvisar de till låten I´ll House och säger att ni var skaparna av "Hip-Housen". Men vad de verkar glömma bort är det faktum att ni framför allt var den gruppen som startade hela den avslappnade rap skolan!

Yeah!

Hur kommer det sig att ingen verkar komma ihåg att er Jimbrowski släpptes redan 1987, medan De La Soul som hyllas som skaparna av den lättsamma skolan kom först året efter! Where are your props?!

Det är svårt att säga (Skratt). I´ll House placerade oss i folks medvetande och tog oss till många olika ställen som enbart rappen kanske inte skulle ha kunnat fört oss till. Den blev en riktig crossover-hit, och öppnade således dörrar till en ny publik, fast vi är fortfarande lite utav doldisar inom själva rappscenen. Det hindrar oss dock inte från att fortsätta med att göra vad vi gör. Vi håller hårt på vår position inom rap kulturen.

Nativ Toungs var en av de första sido-föreningar till Zulu nation, och den inkluderade er, De La Soul, A Tribe Called Quest, och senare även Black Sheep, Chi Ali och Monie Love. En tid senare startades Queen Latifah sitt utskott, Flavor Unit, och medan hon i dag leder fram sin organisation i rampljuset, så verkar Nativ Toungs att stilla somnat in. Vad händer egentligen med Native Toungs idag?

Just nu planerar vi en turné som skall starta i november i staterna och sedan även förhoppningsvis delar av Europa. Vi har också pratat om att börja göra fler projekt tillsammans. Men i och med att vi alla ligger på olika skiv- och manager-bolag, så har vi splittrats upp lite. Där med så är det också lite svårare att komma till stånd med olika projekt.

När ni var här 88 och uppträdde på Fryshuset, så berättade ni för mig om en ny grupp ni producerade som kallade sig A Tribe Kalled Quest, och när Loop sedan mötte upp med er i New York två år senare så introducerade ni Black Sheep för oss (Loop blev först i Europa med en intervju!), så gör det mig väldigt nyfiken på om vad ni har att erbjuda oss nu?

Jodå, visst har vi något nytt att erbjuda från Bush Camp! Denna gång så är det två stycken, nämligen Re-Enforcement och Married To The Mobb! Båda kommer till en skivspelare nära dig mycket snart!

Det har florerat ett rykte under en längre tid här i Sverige att ni skulle ha gjort en mini-LP, innan eller direkt efter Straight Out The Jungle. Hur är det, har ni gjort något liknande?

Na, uh-uh! (Svarar han förvånat)

Suck, vad skönt. Jag har letat som en galning efter den...

Ahhh, no! (Skratt)

Hip hopens grund ligger i ett brott mot monotonin och stagnering, samt i början var det en merit att ha ett Break som ingen annan hade. Vad har hänt? Varför är de flesta rapparna och producenterna idag så fega och framför allt fantasilösa och ovilliga att experimentera? Alla använder ju Atomic Dog eller Get Out Of My Life Woman?!

Well.. För oss så har själva hip hop känslan alltid varit vårt huvudsakliga mål och att vara kreativa är något som är otroligt viktigast för oss. Vi skulle inte vara Jungle Brothers om vi kom ut och lät som någon annan. För oss så är det är ganska naturlig att gå våra egna vägar...

Varför vågar inte andra?

Det är för att de är rädda. De är rädda för att vara ensamma, och när man är inom en rörelse så måste man ibland gå i dess ledband. Men vi försöker alltid att göra vår sak, och gillar inte bolaget det så går vi bara någon annanstans. Vi gör vår pryl och inte någon annans, inte ens vad någon annan tycker kan få oss att ändra på oss... Därav kan vi gå framåt och upptäcka nya marker. Det är därför vi fortsätter att vara oss själva, för att kunna gå vidare..!

På den nya LPn J Beez Wit Tha Remedy, så förlitade ni er inte enbart på samplingar... Utan ni plockade även in några riktiga veteran musiker?

Yeah, vi hade Bernie Worrell, Bootsy Collins, Mudbone Cooper som kom och la ner några saker och Dr Pin Pin från F.F.F. spelade några toner. He´s nasty, real wicked! Han spelade speciellt på Book of rhymes. Vi hade roligt!

Hur var det att jobba med musiker som dom?

Det var riktigt koolt! Dom är verkligen jordnära människor...

Hur gick ni till väga i studion?

Vi spelade helt enkelt upp våra låtar och lät dom sedan köra sin pryl från början till slut! På de flesta låtarna så tog vi olika delar av det som dom hade spelat in, för att sedan själva sampla upp det och leka med det. Men vi lämnade även kvar väldigt mycket och lät det helt enkelt flow straight thru...!

Hur gör ni när ni kommer upp med nya låtar?

Oftast så kommer vi fram med en titel först eller ibland en refräng. När vi sedan sätter igång, så vet vi aldrig vart det hela kommer att sluta. Vi bestämmer aldrig i förväg hur en låt kommer att låta, utan vi bygger först en grund som vi därefter fyller ut och arbetar med. Sedan får vi besluta oss för när det är dax att sätta stopp, för i princip så skulle vi kunna hålla på i evighet med en enstaka låt.

I mitt personliga tycke, så är ni den enda rapgrupp som kan rappa över enbart en trumloop utan att det låter tunt, då ni verkligen jobbar och leker med rösterna och att ni hela tiden backar upp varandra...

Word up! (Generat skratt)

På alla plattor så har ni ju haft en instrumental låt, men denna gång har ni ju ökat antalet och tagit de längre mot något som kan liknas med ett psykedeliskt abstrakt collage. Vad handlar dessa väldigt annorlunda instrumentaler egentligen om?

Det är LP:s känslo-svängningar! När vi är i studion så blir det att vi gör så otroligt många låtar, att alla samplers i vår omgivning blir totalt överfyllda med låtar och spår. Då vi inte kunde ha alla, men att de samtidigt utgjorde vad vi känt och tyckt musikaliskt under den perioden, beslöt vi oss för att helt enkelt lägga ihop dom...

Om vi koncentrerar oss på själva producerandet då, vem har huvud ansvaret för vad? Det verkar ju vara Baby Bam som gör det mesta, då det är han som har gjort spår till andra artister som Caroon Wheeler, Neneh Cherry, Stereo MCs. Har du gjort något eller har du planer på att lägga ner några egna beats?

Nja, inte ännu... Jag låter mina kunskaper utvecklas, men jag kommer troligen att göra något riktigt snart... Men fortfarande så är det ändå Afrika som gör det mesta, men i och med att vi alla utvecklas så blir också alla mer involverade.

Vilka är dina egna favoriter idag?

Jag gillar verkligen Tha Alkoholiks och Souls Of Mischif, samt de nya sakerna som jag hört från Q-Tip och De La.

Vad tycker du i övrigt om hip hopen idag, i jämförelse med hur det var när ni först kom?

Idag så är den otroligt stagnerad, (Suck) allt verkar komma från ett löpande band och låter väldigt mass-producerat... Dessutom så kopierar alla varandra!

Själv tror jag att rapens inriktning måste ändras radikalt för att vi skall kunna veta vart VI vill, och inte några marknadskrafter, om vi vill fortsätta att vara trogna hip hopens grunder och inte råka ut för en själv-påtvingad sell-out. Det finns ju ett dussin tal "Treach" kopier och Soul Assassion sounded har anammats av så gott som alla! Beror detta på alla de raphits som börjat komma, och att andra skivbolag också vill ha en likadan hit?

Visst! Hip hop är en stark kraft och den kommer definitivt att finnas kvar, men många grupper kommer inte att kunna hålla sig kvar utan de kommer att försvinna... Och saknas av inga! Hip hopen själv kommer dock att bara växa ännu mer, så länge vi bara tillåter den det. Just nu måste "man" bara ta hand om några lösa trådar som hänger omkring... Det är just det som du sa, som vi vill visa på med den här LPn, man KAN vara annorlunda! Tyvärr något som allt för många verkar ha glömt bort!!!

Tror du att denna stagnering kan vara en av orsakerna till att allt fler börjar söka sig till olika old school teorier.

Lite av det... Men jag tror även att det beror på att allt fler rappare vill vara med i leken, fast många av dem är bara ute efter att hoppa på en trend och letar efter en öppning. Det är ju också så att många hip house artister inser att det dom gör är totalt ute och undrar vad dom skall göra istället... Så dom går tillbaka! Orsakerna är kanske inte alltid de bästa, men i det stora hela är det bra. Folk måste komma ihåg vad våra grunder är och nya fans måste inse vad allt handlar om... Två skivspelare! Många grupper som kommer ut nu kör sina shower bara från DAT..! DJn är den som huvudsakligen ansvarar för att hip hopen skall leva vidare, och många nya grupper måste inse det!

Fortsättning.. >>

<:: Tillbaka!