|
Vi väntar på Röda Rummet, taxifket på Norra Bantorget som
blivit favoritbar för Hässelbys hip hopare. Fred ser trött
ut. Han äter nachos och orkar inte förklara varför han skickade
ett textmeddelande ("svenneftta sover du") till min mobiltelefon
klockan fem samma morgon.
Jag var så jävla full, mumlar han. När jag kom hem från
Röda Rummet ringde jag till en massa folk i Brooklyn och sade
att jag skulle mörda dem.
Busringande är ingen ny hobby för Big Fred. Han ringde så
många dödshot till usa när han var liten att familjen Eddari
fck en telefonräkning på 8.000 kronor. Hans mor tvingade honom
att börja jobba på ålderdomshem för att skrapa ihop pengarna.
Kan du inte gå ut och bara ta en öl? frågar jag.
Det är en sådan där vuxengrej, "ska vi gå ut och ta en öl?",
fnyser Fred. Varför skulle jag vilja gå ut och ta en öl? Det
är godare att dricka läsk än öl. Om jag dricker öl så vill
jag ha fett med öl så att jag blir bäng. Det värsta jag vet
är att bli lite småfull och sedan inte ha några pengar.
Med andra ord är du alkoholist, ler Ken och snurrar bilnycklarna
runt sitt pekfnger.
Håll käften, det är du som är alkis! Varför ska man "gå
ut och ta en öl och prata lite"? Fuck that! Antingen super
man eller också dricker man inte alls.
DJ P, som egentligen heter Pontus Carnback, hamnar i baksätet
med mig. Ken kör och Fred sitter bredvid och klickar fram
och tillbaka mellan låtarna på en Smoothe Da Hustler-cd. När
vi lämnar Stockholm via Liljeholmsbron verkar hans bakfylla
ha släppt. Han vevar ner rutan och skriker "Stay black! Stay
black! Unite! Africa!" till alla bilar vi kör förbi. Varje
gång han får syn på en motorcykel skriker han "Ruff Ryderz!"
(rapgänget från New York har väldigt många motorcyklar i sina
videor).
My everyday life ain¹t nuthin¹ but a hustle, rappar Smoothe
Da Hustler.
Vi guppar huvudena fram och tillbaka, Ken trampar gasen i
botten och bilen rullar ut på e4:an i 170.
Den första singel Ken köpte var "The Power" med Snap, en
Pittsburgh-duo som spelades på Europas alla klubbar våren
1990. En kvinnoröst ylar "I¹ve got the power" i refrängen
och sedan kommer ett atonalt, metalliskt läte som vagt låter
som en dj som scratchar.
I Snaps video lanserades också "The Running Man", en dans
där man ser ut att springa men inte lämnar platsen där man
började. Ken lärde sig dansa "The Running Man" bättre än någon
annan i Hässelby. Han ställde upp i en dans-tävling på fritidsgården
och vann förstapris (en stor faska läsk och en chipspåse).
Kens mor kom från Kenya och gillade Lionel Richie. Hans far
kom från Halmstad och lyssnade på Elvis Presley och Cornelis
Vreeswijk.
Pappa är helt bäng, typ som jag, säger Ken. Han växte upp
i en arbetarfamilj som hade jobbat på fabrikerna i Halmstad
sedan fera generationer tillbaka. När han var 16 rymde han
hemifrån, luffade runt i Europa och hamnade hos en hora i
Paris. Han fck knulla henne mot att han städade hennes lägenhet.
Sedan reste han runt i Afrika. Han jobbade för anc i Sydafrika
där han fick tre månaders fängelse när han vägrade att gå
före några svarta i kön till en restaurang. Han träffade Kens
mor i Kenya, de fck tre döttrar och den 29 januari 1979
när de fyttat till Stockholm föddes Ken Ring.
Föräldrarna skiljde sig när Ken var liten. 1988 fyttade han
med sin mor Rebecka och syster Diana till Åkermyntan, ett
område som byggdes för att locka människor med pengar till
Hässelby, men i stället blev känt som Arabdalen.
De festa av invandrarna i Hässelby kom dit från Rinkeby
och Tensta i slutet av åttiotalet, säger Big Fred. Innan dess
var det kritvitt.
Ken var ingen mönsterelev, men han vantrivdes inte i skolan.
Han gick ut åttan med 4,5. Sedan dog hans mor i cancer och
han "fuckade ur helt", för att använda hans egna ord.
Ken började umgås med äldre killar som drack folköl, rökte
hasch och hade glaskrig i Hässelby centrum. Han slutade gå
till skolan. Han upptäckte hip hop, både via nwa- och Public
Enemy-skivorna som Diana lyssnade på och Black Moons album
"Enta da Stage" från 1993 som fck honom att vilja rappa själv.
Jag kallade mig själv Cracky, minns han. Det lät coolt.
Ken rappade först på engelska. Han spelade in ett tjugotal
demolåtar men inga skivbolag var intresserade. Sina första
steg i rampljuset tog han i stället bakom den svenska popsångerskan
Dede, som aldrig gjort något väsen av sig i Sverige men säljer
massor av skivor i Japan. När hon skulle göra en video åkte
hon till Fryshuset och letade efter mulattpojkar som kunde
dansa.
Ken blev utvald.
Det var inte så jävla kul. Men jag fck i alla fall se Dede
naken. Det levde man länge på som tolvåring.
Efter att ha hört Latin Kings och Ayo gick Ken över till
att rappa på svenska och våren 1998 medverkade han på Petters
debutalbum "Mitt sjätte sinne". Ett halvår senare gav han
ut sin första egna tolva "Gatuslang", följd av singeln "Mamma"
som handlade om hans mors död.
"Oh mamma, jag saknar dig så", sjöng Uno Svenningson i refrängen
och låten nådde långt bortom hip hop-publiken. Innan han visste
hur det gått till hade Ken blivit popstjärna.
När vi stannar på McDonald¹s vid e4:an utanför Nyköping får
han skriva autografer till ett dussin barn. De sträcker fram
sina servetter, anteckningsblock och tuggummipapper till Big
Fred också, som ritar sin egendomliga signatur: en streckgubbe
som ser ut att ha vattenskalle, med väldigt små ögon och ett
litet streck som mun.
Så känner jag mig, förklarar Fred medan han tuggar på sin
hamburgare.
Han sneglar mot en grupp äldre resenärer som just klivit av
sin buss.
Kolla, viskar han. De ser verkligen efterblivna ut på landet.
Medan vi sörplar i oss den sista milkshaken diskuterar vi
vilka som är de bästa låtarna någonsin. Ken nämner "Wicked"
med Ice Cube.
Oh, den är grym, säger Fred. Man blir helt galen av den
låten.
När vi åkte tunnelbana in till stan brukade vi bryta oss
in i någon av förarhytterna. Sedan tryckte vi freestylelurarna
mot mikrofonen så att "Wicked" spelades i alla högtalare i
hela tåget, berättar Ken. Vi var tjugo personer och alla blev
helt jävla bänga när de hörde den låten. Vi slog sönder vagnarna,
rev ner reklamskyltarna, hoppade sönder sätena. Vi spelade
alltid "Wicked" när vi åkte in till stan.
Innan Ken backar ut från McDonald¹s-parkeringen rullar han
en joint.
Men kom igen, du kan inte knarka när du kör bil, säger jag.
Ken försäkrar att det är okej eftersom han rökt hasch sedan
han var elva.
Jag kör bäst när jag är stenad. Det blir bättre fow.
En stund senare visar fartmätaren 190. Östgötaslätten fyter
förbi som en söt dimma. Big Fred spelar Onyx "Take That",
Latin Kings "Shuno", Noreagas "Cocaine Business" och Ja Rules
"The World¹s Most Dangerous".
Måste du byta skiva hela tiden? frågar Ken. Det är skitjobbigt.
Fred stoppar in en cd-r med Kens nya album i stället. Vi
lyssnar på den souliga singeln "Vill inte veta", marijuanahyllningen
"Kifa", den sorgliga ficka-som-knarkar-ihjäl-sig-sången "Maria"
och "Situation Sthlm" som handlar om uteliggare. Bästa låten
heter "Vem e¹ Ken?". Den är långsam och tung, hotfull som
en fatwa.
Vem e¹ Ken? frågar rapparen Bleedz i refrängen.
Den där killen som skiter i allt, svarar Ken.
Vem e¹ Ken?
Han som representerar sprit och knark.
Vem e¹ Ken?
Sveriges mest omskrivne rappare.
Vem e¹ Ken?
Ey, vad tror du? Fortfarande tattare.
Han attackerar pst-q, en rappare från Göteborg som just släppt
sin första ep. Han attackerar skivbolagen, polisen, regeringen
och resten av världen. Han skaffar sig så många fender att
det kanske är lika bra att "Vem är Ken?" inte kommer med på
hans eget album, utan hamnar på en samlingsskiva som dj Sleepy
ger ut åtta månader senare.
Ken har aldrig varit konfikträdd. Men kanske fnns det också
något i hans uppträdande när han skjuter fram sina tjocka
läppar, sänker ögonbrynen och vankar framåt med armarna nonchalant
svängande vid höfterna som gör människor arga. Strax söder
om Mjölby kör vi av e4:an för att tanka. Ken går in på macken
för att betala, ett ungt par går ut några sekunder senare,
de sätter sig i sin Wrangler och killen, som är i tjugoårsåldern,
säger till sin fickvän: "Jag lovar. Det var han, den där jävla
negern."
Äh, jag skiter i sånt, säger Ken när vi berättar vad vi
hört.
Han är van vid glåpord. Men han blir irriterad när Big Fred
berättar att han hamnat i bråk med några färgade kvällen innan.
Hässelby-kompisen Goran skulle skjutsa hem Fred och hans afrikanska
vänner. Fred ville skoja och ropade "hjälp, det är apor i
bilen".
Det är kul första gången du skojar om sådant, men efter
ett tag börjar man tro att du menar allvar, säger Ken.
Vadå? Menar du att jag är rasist? Jag skojar ju om turkar
och iranier också.
Jo, men när du skämtar om iranier så säger du att de är
svettiga och håriga. När du skämtar om svarta så säger du
att de är apor som hoppar omkring i träden.
Det säger jag bara om dig, för att du är min kompis.
Och du kallar mig "husdjur" när jag bor hos dig! Och så
säger du "nigger", det är skitjobbigt. I ren översättning
betyder det ordet "vit mans slav".
Är du dum, eller? Det är ju slang för "negro".
Nej, jag svär! Slå upp det! Det kommer från amerikanska
södern där alla slavar kallades "nigger boys".
Jag ska börja kalla mig själv nigger.
Eller nogger, föreslår dj P.
Minns ni när vi skulle köpa glass med Jallo och han kom
på att Nogger var en rasistglass? skrattar Fred. Han skulle
spränga gb för att de var rassar och han...
Eyvafan, seriöst alltså, avbryter Ken. Har du inte tänkt
på att folk kan ta illa upp? Du umgås ju bara med negrer.
Ta bara Röda Rummet i går kväll.
Vilka pratade du med där? Bara negrer!
Ja, det hänger rätt mycket mörka killar där, säger jag.
"Mörka killar"? Vafan dillar du om? frågar Fred. Du menar
att du såg ett gäng "iuh-iuh-iuh" (han tjattrar som en apa
och kliar sig i armhålorna).
Men sluta för fan! skriker Ken.
Jag skojar ju bara.
Jag vet, men det syns på dig att du njuter av det!
Förlåt, Ken. Uppriktigt sagt. Jag är jävligt ledsen om du
tagit illa upp.
Förlåt för alla gånger jag kallat dig apa.
Det är okej... men vad fan! Nu ler du så där igen!
Det gör jag ju inte! Förlåt, förlåt. Jag ber verkligen om
ursäkt.
Det är okej.
Be om ursäkt du också.
Varför i helvete ska jag be om ursäkt?
Tja, nu har ju jag bett om ursäkt. Och du har sagt en massa
taskiga saker om mig... förresten, vad är det där för något?
Fred får syn på ringarna i Kens öron.
Har du tagit hål i öronen?
Ja, båda.
Ken är fruktkaka! Ken är fruktkaka!
• Köp boken hos
BOL.se eller hos
AdLibris!
|
