Precis som videon anklagas för att vålds influera ungdomen, görs så även hip hopens lyrik. De flesta gangsta rapparna hävdar dock att det är du som är föräldern, och att du inte gör ditt jobb om du låter en rappare vara barnets förebild istället för du själv!

Scarface Now I Feel Ya [LÄS]

En insändare i Aftonbladet pekade på att för tio år sedan (innan videon, och rappens utbredning), spelade barnen "fia med knuff", lekte i träden och det fanns inget som hette dåligt väder, bara dåliga kläder. Samma insändare fortsatte med att belysa dagen karate lekar, bristen på respekt för andra, och att man hellre satt inne och tittade på video.

Frågan man skall ställa sig är inte, huruvida barnens intryck tagit skada av den massmediala strömmen, utan vem som köpte videon? Vem lät ungarna titta på Ninja Turtles? Vem har fört vidare sitt aktoritets förakt? Vem tillåter barnen att vara inne? Samma princip gäller för våldet och drogerna i USAs getton. Vem importerar drogerna? Vem tillverkar och säljer vapnen? etc. På 1700-talet var det nobelt och ärorikt (även nästan obligatoriskt) att döda för den man älskade, eller om man blivit förolämpad... På 1900-talet anses det avskyvärt att slåss för sitt liv och sin födekrok!

Missförstå mig inte, det finns aldrig något som rättfärdigar att bringa en annan individ om livet, men detta är de mentala och humanistiska värderingarna som existerar i dagens samhälle. Då värderingar alltid kommer, direkt eller indirekt, från den äldre generationen, så borde man istället för att attackera produkten, koncentrera sig på problemen och dess orsak. Den väl samplade funk gruppen Funkadelica sa redan kring 1970, "If you don't like the effect, don't produce the cause!".

Myter finns det gott om, framför allt att alla rappare skulle glorifiera gangster livet. Ice T, en av rappens främsta lyriker - men med en makalös förmåga att dra till sig massmedians lägsta skikt - blev med kontroversen kring hans Cop Killer (vilken han gjorde tillsammans med sin HÅRDROCK grupp Bodycount), blev han "Polis-hatare" och uppviglare.

Texten tar upp en ung afro-Amerikans mans, frustration och besvikelse på samhället, och de konsekvenser som där efter blir nödvändig utifrån dennes perspektiv. Att detta bara var ett textstycke, likt en novell av skräckförfattaren Clive Baker eller Stephen King - tycks ingen ta fasta på - utan istället drogs låten in och Ice T var "tvungen" att lämna bolaget. Hade man bara granskat någon annan text av Ice T, t.ex. The House [LÄS] från O.G. LP:n hade man sett en annan sida.