|
 Jag
heter Martin Lindgren, född 1983 och är från
Skellefteå, Västerbotten. Numera bor jag i Uppsala där
jag läser till Idrottslärare.
Uppvuxen i ett hem där svart musik som soul, jazz och blues
alltid funnits i min närhet. Allting föll naturligt på
plats som liten grabb, redan före jag började skolan hade
mina föräldrar uppmuntrat mig och öppnat dörren
till musikens magiska värld.
Jag fastnade för rap redan i tidiga lågstadiet, det
definitiva slutsteget kom med det svenska rapmetalbandet Clawfingers
debut "Deff Dumb Blind" - som blev lite av en övergångsplatta
för mig från hardcore/hårdrock till hiphop. Det
var däremot först 1994-1995 som intresset för musikstilen
hiphop väcktes till fullo. Det var även i samma veva som
jag började att ta pianolektioner på musikskolan i Skellefteå.
Något som jag ännu idag känner att jag har stor
nytta av, trots att jag slutade spela efter drygt sex år.
Av den enkla anledningen att min pianolärare hellre spelade
gamla barnvisor än populärmusik, som hiphop.
I sena mellanstadiet och högstadiet skedde otroligt mycket
med min musiksmak. Min pappa, som för övrigt är musiklärare,
förbjöd mig tidigt att lyssna på rap som hade "dåligt
inflytande" på ungdomarna han hade i skolan (Snoop
Dogg, Cypress Hill, Wu-tang Clan m.fl.). På
så sätt blev jag tvungen att utforska dom mer lugna sidorna
inom min nya favorit-musikstil, något som jag idag faktiskt
är mycket tacksam över att jag tvingades göra - då
det förde mig in på musikaliska vägar som jag annars
kanske aldrig hunnit/vågat utforska. Det var här som
jag första gången stötte på banbrytarna De
La Soul, en grupp som i sin tur ledde till skivinskaffande från
alla medlemmarna i deras omstridda crew Native Tounges. Genom
att sedan sätta i system att alltid studera skivornas booklets
och shoutouts tipsades jag om en massa ny hiphop, med positivt budskap
och melodiska beats. Med tiden blev det självklart också
en hel del tjuvlyssnande på den motsatta hårdare hiphopen,
man ville bara ha mer av allt och kunde helt enkelt inte få
nog. Till skillnad från så många andra "hiphopare"
i min närhet började jag fördjupa mig i rapparnas
texter, och därmed slaveriets konsekvenser och 60-talets USA.
Man får en helt annan medvetenhet när man känner
till rapparnas ursprung, och hur dom hamnat där dom är
idag. Jag kände väldigt tidigt att jag inte hörde
hemma i dom tuffa baggygängen på stadens gator, som gjorde
Westside-tecknet åt allt och alla. Utan sökte mig istället
ut på Internet för att hitta likasinnade människor
som visste vad hiphop verkligen handlade om.
Jag vet inte vad som gör att jag finner hiphopkulturen så
himla tilltalande, kanske för att den aldrig verkar vilja sluta
att utvecklas. Det jag däremot kan konstatera är att hela
mitt liv idag kretsar omkring den. Hiphopen har format mig som människa
och formar mig fortfarande. Internet har blivit en fantastisk källa
för att komma över information, musik och likasinnade
själar, som liksom en själv vigt sitt liv för musiken/kulturen.
Jag är otroligt glad över att få vara med och driva
Sveriges största hiphopcommunity Whoa, som under dom
här åren vuxit fram till lite av ett Internetmecka för
oss hiphopskallar. Likaså att jag fått chansen att dela
med mig av mina tankar och åsikter här på minst
lika stora Streetzone. Sedan februari 2004 har jag även skrivit recensioner, under eget namn, åt hiphopmagasinet Kingsize. Om man föredrar lite mindre recensioner så fungerar dessa som ett fint alternativ till mina alster på denna sidan
Genom mina recensioner vill jag dela med mig av musiken som ger
mig så mycket inspiration och livsglädje dag ut och dag
in, som aldrig slutar att engagera, överraska eller fascinera.
Som recensent är jag av den uppfattningen att man ska skriva
efter sin egen smak och inte andras smak, eller följa alla
andra stora recensenter/tidningar i koppel bara för att det
borde vara på ett visst sätt. Jag vet att jag har en
udda smak, men jag står för den till skillnad från
så otroligt många andra människor i min sits.
FEM RAKA FRÅGOR:
• Varför skriver inte du bara "Yo, de é
phat!", måste man veta så mycket mer?
Min uppgift som recensent är att skildra mina åsikter
om artistens musik så att du som funderar på att köpa
skivan får en bild av den och därmed en viss vägledning.
Det är därför en självklarhet att recensionen
är grundligt skriven med motiverad kritik och innehåller
korrekt information om skivan i fråga. Att en ny skiva du
väntat på är fet - det vet du antagligen redan,
men det kan ju vara intressant att höra vad det är som
recensenten anser gör plattan så fet.
• Spelar det verkligen någon roll vad du tycker?
Jag påstår inte att jag har mer rätt än
någon annan, däremot tvekar jag inte att dela med mig
av det som rör sig uppe i skallen nu när jag fått
rollen jag fått. Som recensent handlar det ju dessutom om
att ge läsaren chansen att upptäcka ny musik. På
Streetzone har jag möjligheten att berätta om musiker
och samtidigt berätta om akter som förtjänar att
uppmärksammas mer än vad dom gjorts på andra ställen.
Sen är det så att även artister behöver kritik
för att kunna utvecklas, oavsett om den är negativ eller
positiv. Det är sedan upp till dom om dom väljer att ta
till sig av det jag skriver eller inte.
• Kan du göra bättre själv???
Kan man som artist inte ta kritik så är man i fel
bransch. Jag anser att jag, precis som vem som helst, har rätt
att säga vad jag tycker om en artist och dennes musik. Mina
åsikter är inte mer värda än någon annans,
skillnaden är att mina syns mer. Har du som läsare svårt
för det jag skriver så kanske det är läge att
du hittar någon annan sida med recensenter vars åsikter
faller dig mer i smaken. Eller så låter du bara bli
att läsa, det är ingen som tvingar dig.
• Erkänn, du gör bara detta för att vara
häftig, och hypa dina vänner, eller hur?!
Jag älskar musik och älskar därför att diskutera
och lägga fram mina tankar om den. Den dagen jag börjar
skriva upp artister bara för att vara snäll så tror
jag även att läsarna försvinner. Det är inte
svårt att läsa mellan raderna om en recensent är
ärlig mot sig själv och läsarna eller bara glider
med på vågen för att få propps/ge propps.
Jag har då inte svårt att hitta sådana när
jag ser mig omkring.
• Tror du verkligen att det finns någon framtid inom
hip-hopen??
Det tror jag verkligen, det gäller bara att kunna se skogen
för alla träd. Idag drar diverse pajasar åt sig
det mesta av uppmärksamheten från media, det är
givetvis tråkigt. Här har vi en av huvudanledningarna
till varför jag brinner för recensionsskrivandet så
starkt som jag gör. Jag vill dela med mig av det jag vet och
lägga mer fokus på akterna som ska ha den fokusen.
Kontakt: oracle@streetzone.com
|
