De kliver inte in på scen, de tar inte över, de lever inte rövare - de bara hänger där på hörnet, om hälsar på dem så slår dem följe med dig både över våt asfalt, genom neonupplysta gator i natten och till gröna parker i den värmande solen.

Anslaget är lätt, men inte flyktigt. Beatet pumpar, men det slår inte hål i golvet till grannarna.

Jeppe och Shy lägger söderromantiken mitt på gatan, helt utan att sjunka in i söndertrampade spår eller att falla in i en Bronx pastisch. De levererar ett pumpande men ändå rogivande album som precis likt söder bara ligger där och sjuder. Det kokar inte över, men det finns inte heller några otinade klumpar kvar.

Jeppy/Shy levererar ett personligt city soundtrack för dagarna då solen lyser men det är lite kallt i skuggan...